En guide till Skärblacka – Ljus/Mörker

Ljudinstallation och text, 2015

En guide till Skärblacka består av en platsspecifik ljudinstallation i förbindelse med arrangementet Ljus/Mörker på Ön i Skärblacka i december 2015, och en bok som publiceras i 2016. I En guide till Skärblacka porträtteras orten Skärblacka, med utgångspunkt i berättelser från nuvarande och tidigare Skärblacka-bor.

Cecilia Ahlqvist
Projektledare Ljus/Mörker:

Under lång tid har bilden av Skärblacka till stor del skapats av personer utifrån. Politiker och personer som åkt igenom orten på väg någon annanstans, personer utifrån som endast sett en stor fabrik, en reggae-konsert eller läst i lokaltidningen om enstaka händelser.
Men, under de senaste åren har något sakta börjat hända. Bilden förändras när fler och fler röster lyfter tidigare osynliga perspektiv av orten.

Petra Rahms verk stämmer in i denna nya bild av Skärblacka, den som främst byggs av oss Skärblackabor själva. I verket kommer ortsbors egna berättelser fram, om platser i och omkring Skärblacka som betytt något för just den personen. Vi bjuds in att ta del av privata minnen och bilden av Skärblacka blir mer nyanserad, något vi verkligen behöver i denna tid av vi och dom, hat och solidaritet, ljus och mörker. 

Ljudstationer, Ljus/Mörkerplats_2Curt:
När vi gick på Mosstorpsskolan, satt jag och Lasse, och kanske det var någon mer, bakom skolan och svor en ed på att vi aldrig någonsin skulle jobba på fabriken. Jag jobbade väl där i två-tre månader över sommaren som snickare, men annars har jag aldrig jobbat där. Lasse jobbade heller aldrig där.

Anledningen till det var väl den bruksanda som fanns i Skärblacka, och jante-mentaliteten. Samtidigt som det fanns en plats för alla, så blev man satt i ett fack, och det facket kom man inte ur. Vi hade väl inte de tankarna då, men vi bestämde oss för att vi ville något mer. Man vill ju något mer när man är ung. Och just bruksmentaliteten som speglar Skärblacka är man ju präglad av.

Och det här är så kluvet, för jag har så positiva minnen; det finns en sammanhållning och en stark gemenskap, men det finns också ett frihetsberövande i det. Det har varit ett hinder, som har gjort att jag inte har tagit jobb som jag kanske borde ha tagit och sådär.

Ljud: Ljus/Mörker 2015, plats 2

plats_3Ulf:
Jag bodde i Lövhagen som barn, och var mycket ute vid Brunnsvik och lekte. Vi var ganska många syskon, och mamma hade en visselpipa som hon brukade blåsa i för att kalla hem oss allihop till middag. Då kom vi farande från hela Lövhagen och Brunnsvik.

Brunnsvik är en plats jag alltid har kommit tillbaka till, inte minst för den vackra naturen med Kungsbacken som man går förbi på vägen dit och Motala Ströms utlopp i Glan. Arbetsmöten, lördagskvällar, Valborgsmässoafton och midsommarfiranden är ljusa minnen, och på midsommarafton 1964 förlovade Ninni och jag oss där. Att min farfars mor föddes där, gör bandet ännu starkare.

Efter att torpstugan brann ner tog det lång tid innan jag orkade gå dit. Det var för tungt. Det skulle ha varit lättare om blixten hade slagit ner eller något sånt, men som det blev, att den blev nerbränd av några ungdomar, det känns så meningslöst.

Ljud: Ljus/Mörker, plats 3